Överst i fotocollage bild ovan; Del av skulptur Dansare i tyllkjol av Edgar Degas,
finns på Glypoteket, Köpenhamn.
Tips från handledningen som jag bär med mig in i processen;
Automatiskt skrivande eftersom jag inte utgår från det intellektuella utan försöker jobba från mitt undermedvetna (som inom psykologin oftare kallas för det omedvetna men jag föredrar det undermedvetna eftersom det omedvetna skulle kunna uppfattas som mindre intelligent än det medvetna.)
Låta det som händer i hypnosen får ta sig in i gestaltningen oavsett vad det är. Ingen censur.
Dokumentera allt. Skriv.
Jag har hittills mest ägnat mig åt automatiskt skrivande, ritande och börjat arbeta i fotoshop. Har en önskan om att göra en e-bok där mina spretiga texter och bilder får samlas inom ett koncept. Det innebär i sådana fall att indesign kommer vara mitt främsta verktyg för att skapa mitt verk.
När jag öppnar det spontant kreativa kommer det direkt till mig i form av (ofta som en fortsättning på redan upplevd bild eller ord) en bild, fras, eller mening. Sedan fortsätter jag att låta det som faller in komma ut på pappret, fotograferande eller ritande.
Jag kanske råkar befinna mig till exempel på en cykel och minns en dröm om ramar (efter förra handledningen uttryckte jag en frustration över det inramade vilket ledde till nattliga drömmar om inramade saker). Då försöker jag minnas det viktigaste i bilden för att senare anteckna eller rita. Därefter uppstår en fortsättning av de första orden som leder till meningar eller det första i en bild som leder till utveckling av den. Tänker på Siri Hustvedts essä Förkroppsligande visioner, publicerad 2016 av Hustvedt och Norsteds, Stockholm, om hur vi är medskapare av bilder och hur bilder uppstår i betraktaren som genom sin förmåga att fantisera och leka vidare från bilder förverkligar dem som berättelser/upplevelser inom oss. Det samma gäller mitt bildskapande, utveckling sker genom den fantasi som tar vid vid betraktelsen av den påbörjade bilden.
Mitt arbete känns just nu som ett slags samarbete mellan det undermedvetna och medvetna där det undermedvetna ger uppslag och det medvetna servar det med förslag att på olika sätt kunna gestaltas visuellt. Är det kanske så det är egentligen? Hypnosen har i alla fall gjort mig medveten om att uppmärksamma det som faller in och det verkar som mitt medvetna är med på att anpassa sig.
Tyvärr är jag och har alltid varit ganska slarvig med samlande av material/uppslag, både att skriva, rita ner allt men också att förhålla mig till en bok för det. Mina anteckningar är spridda i mobilen, ljudinspelningar, datorn, surfplattan, ett antal olika anteckningsböcker. Dessutom tycker jag inte att det är så viktigt att samla allt, utan förlitar mig på att det som är återkommande och som känns särskilt intressant är värt att anteckna. Men just nu tror jag inte på den arbetsmetoden. Istället antecknar jag och ritar mest hela tiden. Jag föreställer mig att det medvetna kan stå i vägen för det undermedvetna att få bli hörd och trots en ständigt pågående fantasivärld som arbetar parallellt med den så kallade verkligheten ger jag inte alltid den plats för fantasin att få det utrymmet som det tycks önska. Det är ju inte så att det är särskilt prioriterat i vårat samhälle att vara en dagdrömmare men att stirra in i en vägg är mycket effektivt ibland. Jag har börjat avsätta fem minuter om dagen till att just stirra in i en vägg. Enligt flera beskrivningar jag har läst om tillståndet att befinna sig i hypnos liknas det vid dagdrömmeri.
En dagdröm är en fantasi som upplevs i vaket tillstånd, till skillnad från drömmen upplevd under sömn. Dagdrömmar består oftast av trevliga tankar, förhoppningar och ambitioner.
Det finns eventuellt negativa dagdrömmar som man kan uppleva dagligen[källa behövs], det är sådana dubier som orsakats av tidigare upplevda farhågor under dagen.[källa behövs]
Det finns många olika typer av dagdrömmande. Dagdrömmande ses ofta som en lat, icke-produktiv syssla,[förklaring behövs]men dagdrömmande kan vara konstruktivt i vissa sammanhang. Det finns många exempel på människor i kreativa och konstnärliga yrken, såsom kompositörer, författare och filmskapare, som har utvecklat nya idéer genom dagdrömmar. På samma sätt har forskare, matematiker och fysiker utvecklat nya idéer genom att dagdrömma om sina ämnesområden. (Wikipedia; Hämtat från nätet 20190929; https://sv.wikipedia.org/wiki/Dagdr%C3%B6m)
I veckan som gått har jag allt mer fokuserat på öppnande för skrivande. För att komma igång med automatiskt skrivande behövde jag i princip bara slå upp boken The automatic message av Andre Breton, Paul Eluard och Philippe Soupault, publicerad 1997 av Altas press i London. Det finns ett släktskap mellan den improvisatoriska leken inom teatern och skådespeleri och automatiskt skrivande. Det är inte mystiskt alls utan förutsätter endast människans förmåga till fantasi och en vilja att kliva in i den med närvaro och öppenhet. En av mina teaterlärare förklarade improvisation med jämförelsen av att leka fantasilekar som barn. Vi har alla lekt och har det därför inom oss. Jag har hittills satt mig ner och skrivit för hand. Då har jag börjat med en redan upplevd bild eller en mening jag fått i en tidigare fantasi och sedan helt enkelt fortsatt. Efter skrivandet har jag läst texten och upptäckt att det funnits spår av en form. Sedan har jag bearbetat och flyttat några rader eller strukit några ord eller ändrat struktur. Några texter får vara som de var från början. Text och bild illustrerar inte varandra men några fraser har gett mig bildidéer och jag tillåter texter och bilder kommunicera med varandra.
Efterbearbetningen av texterna är såklart ett annan arbete där jag högst medvetet bearbetar ursprungsmaterialet. Det har då varit viktigt att försöka se om det finns en essens i texterna. Om det finns ett narrativ eller kongruens dem emellan. Detta för att så frön för fortsättningar eller koppla narrativ till estetiskt uttryck för att undersöka hur orden relaterar till varandra på pappret och hur design påverkar bilden och innehåll. Självklart kan jag använda metoderna båda men jag till att börja med kommer utforska vad det ena ger först och så vidare.
Nu har jag alltså en idé om hur jag kan arbeta framåt. Parallellt med automatiskt skrivande och visuellt skapande söker jag i vilken form de kan resultera i. Dock är jag beredd på att detta landar precis var som helst.
Jag ska arbeta med ramar och det inramade samtidigt som jag undersöker möjligheten att lämna allt utan inramning alltså en känsla av att allt fortsätter, tar inte slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar