Remix eller vad, inspirerad av att stjäla och frågan om upphovsrätt

Gjorde min egen version av Banksys Sirens of the lamb. Stal ljudet, inspirerades av konceptet och filmade nytt. 
Undrar vem som har gjort ljudet till Bankys verk. Det är så klockrent. 

Vill gärna utforska upphovsrätt med elever genom att stjäla av andra och göra nytt. Så klart innanför "stängda dörrar".

Film: 
https://drive.google.com/open?id=1SyKoWKFdBiLjw9gXZ3NyxvlAddeTNw-y 

Korstest på skolan

Jag lade ut ungefär 270 kors på golvet i ett flygelrum idag. Det går inte att komma från att det är en skolsal, vilket ställer till det för mig. Ytan, med korsen nedan, är tre gånger tre meter. Jag vill minst till det dubbla. Lade korsen så pass nära att några nästan nuddar vid varandra men varje kors har en egen yta. Då korsen varierar sig i färg, nyans och storlek behövs en slags ordning. Det finns en vila i att korsen inte ligger för tätt. Länken nedan är en film från korstestet.

https://drive.google.com/open?id=1p6o5M8vCrabajOlBbCFdqsCCb5CzhfuQ

Bästa handledare

Jag jobbar på med att göra kors. Nästa vecka finns nog mer att säga då jag ska in i rum för att utforska helhet. Känns nyfiken men som ett vitt papper inför detta. 

Söker i litteratur för rapportskrivande och finner att sokratiskt samtal ligger nära att skriva om i relation till etikfrågan. Inte för att det är min favoritingång men för att det är görbart, möjligt att besvara. 

Vilse i rapport, val av utgångspunkt

Learning by doing och Deweys tankar om konst och estetik.

Djuretik och makt, måste stanna där, inte dra större växlar. 

Hitta en liten  fråga. Som går att besvara.

Korstest

65 kors som ligger tätt, några lite på varandra. Ytan är ca 60 cm bred. Korsen är bundna med beige bomullstråd.

En litteratur funnen inför rapportskrivandet

Lisa Gålmark, historiker med genusvetenskaplig inriktning använder, i boken Skönheter och odjur, maktperspektivet utifrån den vite mannen som norm för att synliggöra djurens påtvingade underordning människan. Genom att likställa djurens mindre värde med jämförelser om hur kvinnor historiskt tillskrivits underkastelse och underordning den vite mannen ger hon ett feministiskt perspektiv till frågor om djuretik.  
Boken synliggör hur ideologi och normföreställningar hör ihop med köttnormen och maskulinitetsnormer med den vite mannen som ideal. 
 Genom att synliggöra hur människor genom tiderna har avhumaniserats, och därmed likställts för att vara djur, kan vi se dels vilket värde och nästan obefintliga rättigheter djuren tilldelats. Perspektivet ger också bilden av hur människor avhumaniseras, grupperas och ställs mot varandra för att andra ska vidhålla och erövra nya maktpositioner. 

Intressant läsning i fråga om djuretiska frågor, hur särskiljandet människor från djur möjliggjort gruppering av människors olika värde. Hur upprätthålande av normer har hjälp till att legitimera utnyttjande och exploatering av djur.  

Gålmark, L. (2005, andra tryckningen 2016) Skönheter och odjur. En feministisk kritik av djur - människa - relationen. Göteborg och Stockholm: Makadam förlag

Rum är lika med golv, väggar, fönster och tak

Idé nummer ett handlar alltså om djuretiska frågor. Hur människan har tagit patent på djurs liv och rättigheter och anser sig har rätten att fortsätta med sim maktfullkomlighet mot djur. 

Rummet och tillfället jag vill skapa är mitt bidrag till människor för att komma i kontakt med frågor om djuretik, reflektera eller kanske sörja hur vi behandlar djur.  

När jag kliver in i mitt inre korsrum finns en magisk känsla i rummets helhet. Där är korsen placerade rektangulärt i balans med rummets utformning på ett sådant sätt att de starkt och tydligt fångar människorna i rummet. Det är korsen som ska "höras" och kännas. 

 Hur löser jag detta med de faktiska rum som finns på skolan? Inte helt lätt. Jag skulle kunna låna mig in på en teaterscen men då blir det för mycket teater för mig då jag har så starka band till teatern. Dessutom får betraktaren också associationer bara genom att besöka en teater. Därför känns det inte så troligt att välja det just nu. Skolan blir förmodligen det bästa.

Vad är då problemet med de rum som finns på skolan? 

Att det känns skola. 

Att golven inte passar bra med materialet och den koncentration jag vill ge korsen. 

Att rumsliga detaljer som inte går att ta bort kommer göra mig galen. 

En studio blir förmodligen för liten för sammanhanget. Och det känns som studio.

Idén måste bli ett med rummet och vägen dit kommer jag behöva undersöka. Jag tänker att jag kan avgränsa korsen från golvet, skapa en ny golvyta med att sätta dem så tätt som möjligt bredvid varandra. Att göra om golvet tror jag inte på då risken är stor att det blir sämre. Jag skulle kunna ljussätta för att avgränsa övrig golvyta, men då krävs ett mörkt rum och en bra ljussättning.  

Jag skulle kunna sprida korsen i rummet och göra formationer så att den rumsliga egentliga formen upplöses. Som en slags rörelse. Men då försvinner den ceremoniella känslan. Alltså att alla samlas för att tillsammans får utrymme kring djuretiska frågor genom en sammanhållen känsla. 

Har också nosat vid tanken om att jag ska ingå i verket genom att ligga på golvet kring en del av den form som de ligger. Då skulle korsen bilda en mer rundad form, ett med kroppen. Tänker att det skulle kunna förstärka människoaspekten på den förstörelse vi utövar på djur. 

Jag har en idé om att jag ska läsa upp de djurarter som försvunnit från djuren, eller blanda med nu levande djur och utdöda. Detta kommer att ta tid men kan ge betraktaren en mer påtaglig ingång till frågan. 

Eller om jag hinner skriva ner alla djurarter som kan hänga från taket. Har också tänkt att en eller flera röster kan höras läsa upp arterna. Jag har inte än så länge tänkt på insekter.. får fundera på en eventuell avgränsning. 

I helgen går jag till vegomässan där jag ska ta kontakt med djurens vänner och andra djuraktivister. Jag vill höra många olika röster kring frågan om djuretik. 

I morgon går jag till kyrkogården för att kolla upp möjligheten att få grenar därifrån. Tack och lov är i alla fall årstiden rätt.

  

Innan jag spikar idén i kistan

Läsande brukar avlasta mitt rastlösa sökande. Jag plöjde C. G.Jungs Människan och hennes symboler i påsk. Det var länge sedan jag läste den, mycket länge sedan, vilket är lite synd då den känns som en slags bibel att återgå till när livet liksom skevar. Inte för att jag befäster mig vid varken religion eller andra skrifter på ett sådant sätt att jag önskar en bestående sanning, tvärtom söker jag oftast nytt att utforska. Men det är något med Jungs texters hållbarhet som fastnar i mig. Trots att det kan kännas avlägset och långt från vår tid, som ju innehåller så mycket fragmentariska skeenden och tillfälliga kickar. Eller kanske är det just därför som jag nu bläddrar i boken igen. 

Jung menar att vi människor behöver mytologi och dess arketypiska figurer och symboler för att förstå oss själva som individer och som kollektiv. Han menar att det ologiska med mänskligheten, det mest 
komplexa och obegripliga är svåra att vetenskapligt förklara och förstå. Däremot kan vi möta våra egna skuggsidor, de vi ofta inte vill kännas vid som till exempel avund, svartsjuka, hämnd och så vidare. Genom att acceptera våra skuggsidor kan vi undvika att projicera dessa på någon annan. Genom mytologiska och arketypiska berättelser kan vi få kännedom om människans märkliga och svåra sidor och ge en öppning och tillgång till våra egna skuggsidor. 

"Ett ord eller en bild blir symbolisk när med den menas någonting utöver dess uppenbara och närliggande betydelse. Den har en vidare omedveten aspekt som aldrig är noggrannt definierad eller fullt för med vetenskap förkarad." - Carl G. Ljung

Vidare skriver Jung om människans egen produktion av symboler i drömmar. Det undermedvetna är en slags port till självkännedom enligt Jung. Hur många gånger har inte jag vaknat och undrat var fasen jag fått den där drömmen från. Istället för att tolka drömmen som en logisk följd av bilder eller berättelser väljer jag idag att, om drömmen inte talar till mig i form av tydliga budskap, att låta den få verka i mig så som den är. Min hjärna vill logiskt förstå den som jag förstår en berättelse i vaket tillstånd. Men drömmens språk är ett annat. Endast min tillit till den kan göra att jag så småningom förstår, men eventuellt på ett annat plan. 
 Jung menar att vi människor är så att säga är så mycket mer än det vetenskapliga perspektivet. I boken Människan och hennes symboler gör han ett bra försök att förklara detta på ett sätt som träffar mig i detta nu. 

Vad har detta att göra med min idé nummer ett?
Jo, idé nummer etts utgångspunkt kommer av ett utforskande av en pjäs som grundar sig på verkliga händelser och heter Djur som dör, skriven av Marcus Lindeen. Jag regisserade del ett av pjäsen när jag jobbade som regissör på Nordiska Folkhögskolan. Berättelsen i pjäsen är inspirerad av en verklig händelse i Sverige där en mamma och hennes mamma samt en son bodde i ett hus med 192 stycken katter. Ja, 192 katter. Länsstyrelsen kom, efter att det uppdagats att katterna vanvårdades (säkert på grund av att de var så många) att ge polisen uppdraget att avliva 173 av katterna. 
Pjäsen är skriven i realistisk dialogform, med en journalist som intervjuar mamman och sonen samt polisen. Läsaren får genom intervjuerna de olika perspektiven av lidandet. Polisen som på order från länsstyrelsen tvingades ha ihjäl katterna och mamman och sonen som älskade sina katter och hamnade i sorg.  En etisk fråga om människan som förvaltare och makthavare av djur, samt en fråga om skillnaden mellan djur och människa och var gränsen egentligen går.

Jag valde att gestalta pjäsen icke realistiskt. Istället för intervjuer sittande kring bord fick karaktärerna mötas i en dystopisk miljö direkt i sonen och mammans hem (stilistiskt avskalad). Och polisen kom sakta men säkert in i mamman och sonens hem, allt eftersom föreställningen utvecklades. 
När texten av pjäsen/föreställningen var slut "neutraliserades" skådespelarna ur sina roller och lade i tystnad ut 192 stycken små träkors på scengolvytan. 
 (Jag tror skådespelarna var ganska irriterade på mig för att jag tvingade oss att göra alla dessa kors. Det var ett slit, men det gav en mycket stark effekt på just den etiska frågan om människans makt över djuren.) 

Nåväl, jag har aldrig blivit klar med varken scenbilden eller den etiska frågan. Jag blev bara mer nyfiken på ämnet och tänkte ta med mig korsen från skolan efter avslutad föreställningstid men gjorde det inte. Därför tänker jag att jag kanske ska ta tillfället i akt och med en annan utgångspunkt, nämligen alla djur som funnits på jorden hedra dessa genom en ceremoni. 
 Men hur ska jag inte utestänga någon på grund av dess religion eller annan tro eller icke tro om jag använder kors som symbol i verket? När frågan uppstod i mig tyckte jag den kändes mycket relevant. Nu prövar jag tanken att symboler inte exkluderar när syftet är att ge utrymme för att möta det innehåll som blir till genom symbolen i det specifika sammanhanget. 

Referens:
C. G. Jung (1964) Människan och hennes symboler. Helsingborg: Forum, AB Boktryck