Efter handledning och framåt

Överst i fotocollage bild ovan; Del av skulptur Dansare i tyllkjol av Edgar Degas, 
finns på Glypoteket, Köpenhamn. 


Tips från handledningen som jag bär med mig in i processen;

Automatiskt skrivande eftersom jag inte utgår från det intellektuella utan försöker jobba från mitt undermedvetna (som inom psykologin oftare kallas för det omedvetna men jag föredrar det undermedvetna eftersom det omedvetna skulle kunna uppfattas som mindre intelligent än det medvetna.)

Låta det som händer i hypnosen får ta sig in i gestaltningen oavsett vad det är. Ingen censur.

Dokumentera allt. Skriv.

Jag har hittills mest ägnat mig åt automatiskt skrivande, ritande och börjat arbeta i fotoshop. Har en önskan om att göra en e-bok där mina spretiga texter och bilder får samlas inom ett koncept. Det innebär i sådana fall att indesign kommer vara mitt främsta verktyg för att skapa mitt verk.

När jag öppnar det spontant kreativa kommer det direkt till mig i form av (ofta som en fortsättning på redan upplevd bild eller ord) en bild, fras, eller mening. Sedan fortsätter jag att låta det som faller in komma ut på pappret, fotograferande eller ritande. 
 Jag kanske råkar befinna mig till exempel på en cykel och minns en dröm om ramar (efter förra handledningen uttryckte jag en frustration över det inramade vilket ledde till nattliga drömmar om inramade saker). Då försöker jag minnas det viktigaste i bilden för att senare anteckna eller rita. Därefter uppstår en fortsättning av de första orden som leder till meningar eller det första i en bild som leder till utveckling av den. Tänker på Siri Hustvedts essä Förkroppsligande visioner, publicerad 2016 av Hustvedt och Norsteds, Stockholm, om hur vi är medskapare av bilder och hur bilder uppstår i betraktaren som genom sin förmåga att fantisera och leka vidare från bilder förverkligar dem som berättelser/upplevelser inom oss. Det samma gäller mitt bildskapande, utveckling sker genom den fantasi som tar vid vid betraktelsen av den påbörjade bilden.
Mitt arbete känns just nu som ett slags samarbete mellan det undermedvetna och medvetna där det undermedvetna ger uppslag och det medvetna servar det med förslag att på olika sätt kunna gestaltas visuellt. Är det kanske så det är egentligen? Hypnosen har i alla fall gjort mig medveten om att uppmärksamma det som faller in och det verkar som mitt medvetna är med på att anpassa sig.

Tyvärr är jag och har alltid varit ganska slarvig med samlande av material/uppslag, både att skriva, rita ner allt men också att förhålla mig till en bok för det. Mina anteckningar är spridda i mobilen, ljudinspelningar, datorn, surfplattan, ett antal olika anteckningsböcker. Dessutom tycker jag inte att det är så viktigt att samla allt, utan förlitar mig på att det som är återkommande och som känns särskilt intressant är värt att anteckna. Men just nu tror jag inte på den arbetsmetoden. Istället antecknar jag och ritar mest hela tiden. Jag föreställer mig att det medvetna kan stå i vägen för det undermedvetna att få bli hörd och trots en ständigt pågående fantasivärld som arbetar parallellt med den så kallade verkligheten ger jag inte alltid den plats för fantasin att få det utrymmet som det tycks önska. Det är ju inte så att det är särskilt prioriterat i vårat samhälle att vara en dagdrömmare men att stirra in i en vägg är mycket effektivt ibland. Jag har börjat avsätta fem minuter om dagen till att just stirra in i en vägg. Enligt flera beskrivningar jag har läst om tillståndet att befinna sig i hypnos liknas det vid dagdrömmeri. 

En dagdröm är en fantasi som upplevs i vaket tillstånd, till skillnad från drömmen upplevd under sömn. Dagdrömmar består oftast av trevliga tankar, förhoppningar och ambitioner.

Det finns eventuellt negativa dagdrömmar som man kan uppleva dagligen^{[källa behövs]}, det är sådana dubier som orsakats av tidigare upplevda farhågor under dagen.^{[källa behövs]}

Det finns många olika typer av dagdrömmande. Dagdrömmande ses ofta som en lat, icke-produktiv syssla,^{[förklaring behövs]}men dagdrömmande kan vara konstruktivt i vissa sammanhang. Det finns många exempel på människor i kreativa och konstnärliga yrken, såsom kompositörer, författare och filmskapare, som har utvecklat nya idéer genom dagdrömmar. På samma sätt har forskare, matematiker och fysiker utvecklat nya idéer genom att dagdrömma om sina ämnesområden. (Wikipedia; Hämtat från nätet 20190929; https://sv.wikipedia.org/wiki/Dagdr%C3%B6m)

I veckan som gått har jag allt mer fokuserat på öppnande för skrivande. För att komma igång med automatiskt skrivande behövde jag i princip bara slå upp boken The automatic message av Andre Breton, Paul Eluard och Philippe Soupault, publicerad 1997 av Altas press i London. Det finns ett släktskap mellan den improvisatoriska leken inom teatern och skådespeleri och automatiskt skrivande. Det är inte mystiskt alls utan förutsätter endast människans förmåga till fantasi och en vilja att kliva in i den med närvaro och öppenhet. En av mina teaterlärare förklarade improvisation med jämförelsen av att leka fantasilekar som barn. Vi har alla lekt och har det därför  inom oss. Jag har hittills satt mig ner och skrivit för hand. Då har jag börjat med en redan upplevd bild eller en mening jag fått i en tidigare fantasi och sedan helt enkelt fortsatt. Efter skrivandet har jag läst texten och upptäckt att det funnits spår av en form. Sedan har jag bearbetat och flyttat några rader eller strukit några ord eller ändrat struktur. Några texter får vara som de var från början. Text och bild illustrerar inte varandra men några fraser har gett mig bildidéer och jag tillåter texter och bilder kommunicera med varandra.  

Efterbearbetningen av texterna är såklart ett annan arbete där jag högst medvetet bearbetar ursprungsmaterialet. Det har då varit viktigt att försöka se om det finns en essens i texterna. Om det finns ett narrativ eller kongruens dem emellan. Detta för att så frön för fortsättningar eller koppla narrativ till estetiskt uttryck för att undersöka hur orden relaterar till varandra på pappret och hur design påverkar bilden och innehåll. Självklart kan jag använda metoderna båda men jag till att börja med kommer utforska vad det ena ger först och så vidare.

Nu har jag alltså en idé om hur jag kan arbeta framåt. Parallellt med automatiskt skrivande och visuellt skapande söker jag i vilken form de kan resultera i. Dock är jag beredd på att detta landar precis var som helst. 

Jag ska arbeta med ramar och det inramade samtidigt som jag undersöker möjligheten att lämna allt utan inramning alltså en känsla av att allt fortsätter, tar inte slut.

Hypnos

Jag har varit på hypnos idag. Tänkte kortfattat redogöra för hur det gick till;

Hypnotisören ville veta varför jag var där och vad jag ville ha hjälp med. Det är bra att ha en tydlig fråga som man jobbar med under hypnosen.
Jag ville ha styrka och kraft att genomföra gestaltningsprocessen jag ska vara i och få hjälp att vara öppen för att jobba utifrån kropp och intutition och inte fasta i tankar om min gestaltning och låta dessa styra processen. 

Hypnotisören testade mig först genom att låta mina armar och händer svara på en instruktion. Sedan visualisering av en kort berättelse för att ta reda på om jag har visuellt tänkande, vilket inte alla har. Det förvånar mig att inte alla människor kan se i bilder. Hon förklarade att jag ska känna, inte tänka under hypnosen och valde att arbeta direkt mot det undermedvetna. Det undermedvetna vill hjälpa det medvetna och därför kan det vara mycket effektivt att arbeta direkt med det. Finns tydligen olika sätt jobba på. 

Så jag sattes i halvt liggande position i en fåtölj. Samtidigt som jag leddes av hypnotisörens röst mot avslappning så räknade jag från 200 och neråt. Hon flyttade sig i rummet och ville att jag skulle känna avståndet mellan hennes röst och mig vilket gjorde att jag inte fokuserade på mig utan rummet och fick min kropp och mina ögon att bli helt avslappnade. Jag tappade räkningen men efter en stund hade jag nått djup avslappning och hon kallade på mitt undermedvetna som jag då kände i min kropp. Jag var fullt medveten om allt men kände ändå det undermedvetna ta plats i kroppen som en mycket stark känsla av närvaro och samtidigt upplevelsen av en inramad, rumsligt begränsad verklighet. Upplevde det medvetna och undermedvetna som lika starka med det undermedvetna som min fysiska kropp. 

Hypnotisören pratade direkt med mitt undermedvetna som om det var en person, frågade om det undermedvetna ville hjälpa mig. Kroppen svarade utifrån hennes instruktion. Till exempel: om du undermedvetna vill hjälpa Tina i hennes kreativa process visar du det med att höja höger hand. När det undermedvetna svarade tackade hon för svar. Så fortsatte hypnosen som fick, trots att det tog lite tid ibland, svar från det undermedvetna hela vägen. Sedan fick jag komma ur hypnosen efter att hypnotisören räknat till tre. Då var jag helt klar i mina tankar och fullt medveten om allt, precis lika medveten som under hypnosen. Och nu ska alltså mitt undermedvetna hjälpa mig med att vara stark i den kreativa processen med approprieringen, att vara öppen för det som kommer upp (som bilder, berättelser, material osv) och ta dessa på allvar. Det undermedvetna ska också stärka min självkänsla och ge lugn i mitt liv och skapande. 

Jag blev berörd av att det undermedvetna är så starkt och att det finns en sådan kraft och tillgång där i. Och jag förundras över att jag så tydligt kände som jag var "uppdelad i två personer", den medvetna och den undermedvetna och detta tycker jag var intressant att bära med mig till mitt gestaltningsarbete. 

I morgon när jag vaknar ska jag på uppmaning av hypnotisören vara särskilt uppmärksam på vad jag har inuti mig. Eftersom jag redan minns mycket drömmar så kommer jag behöva se vad som är vad. Vad är dröm, vad är bilder att kunna använda för min kreativa process. Är det text kanske, eller påkallar mitt undermedvetna något helt oväntat? Och händer inget så är det så. Jag ser möjligheter att arbeta med hypnos som fenomen likväl som att skapa genom/ur hypnos.


Utöver arbetet med det kreativa hände mer saker..
Vid inträdet till mitt undermedvetna i hypnosen blev jag oväntat emotionell. Hypnotisören försökte få svar (från mitt medvetna jag i hypnosen) på varför jag reagerade så men jag visste inte. 
Jag fick också möjligheten att ställa en fråga till mitt undermedvetna men jag kändes helt blank så jag fick inte upp någon fråga. Trots att jag var medveten under hypnosen var det som att mitt undermedvetna jags röst var starkare. 

När jag hade kommit ur hypnosen pratade vi om den och hur det hade gått. Jag tror att min relation till min drömvärld är så pass spänd och tar så mycket plats i mitt liv att jag reagerade på inträdet till mitt UM så emotionellt. Hypnotisören gick då en gång till in i mitt undermedvetna. Hon försökte hon få svar på om det vill hjälpa mig med min drömvärld vilket det svarade på att det ville. Men det ville inte svara på om det hade en specifik funktion och vad det skulle kunna vara för något. Efter den hypnosen konstaterade hypnotisören att mitt undermedvetna är samarbetsvilligt men har en stark integritet men att vi skulle kunna jobba vidare med det (känns mer som en hen än ett det) för att ge mig mer lugn och frid i mitt liv. 

Teckning, collage och måleri

Har påbörjat en process där jag utgår från abstrakt form med hjälp av till exempel att gnugga vässad blyers på papper. Jag har låtit handen styra för att sedan jobba vidare med form och andra tekniker och eventuell  berättelse. Använde blyerts, kol, pastellkritor, akryl och sax. Om helgens arbete har att göra med min appropriering vet jag inte än. 

(Jag drömde en form natten till lördag. Den kändes viktig. Såg ut som en blandning mellan en klänning med korta ärmar och ett kors. Den var tredimensionell och cirkelrund med ljusbeige yta och ganska liten och rörde sig som i en GIF och föll rakt ner och försvann. Jag ritade den men det gick inte att få fram rätt känsla. Därför ska jag arbeta fram den i paier mache'.)

 .                                                                       

Appropriering av Womb Life

På, GIBCA, Röda Sten, såg jag ett videokonstverk av Tamara Henderson. Verket heter Womb Life och skapades i samband med att Tamara hade gått i hypnos. Filmen är klippt på ett associativt och fragmentariskt vis mellan några olika miljöer som till exempel keramikverkstad, teckningar (ritade som om det var ett barns), en gravid kvinna går på en strand. Tamaras hypnotisörs röst leder tittaren bitvis genom filmen vilket gav mig en känsla av att ha varit mycket nära konstnärens egna upplevelse men också en upplevelse av hur hypnos kan gå till. Fokus i verket är relationen mellan att vara i en kreativ process, vilket märks i görande av lerfigurer, och den inre värld som öppnas genom hypnosen. Tamaras värld går här mellan verklighet och dröm och får linjär tid att kännas oviktig men upplevelsen av nuet påtagligt genomträngande. Hypnotisörens röst och ledsagande samt skapandet av lerfigurer ger verket, trots den fragmentariska klippningen och associativa helheten, en dramaturgisk form som ramar in inre och yttre liv, och skapar en känsla av upplösning där mänsklig form nödvändigtvis inte måste definieras som kropp.

Jag har länge funderat på om hypnos skulle vara en bra form för helande och rekreation för mig. Det som har gjort att jag inte tagit steget och är min rädsla för att lämna över min kontroll om mig själv. Efter att jag upplevt Womb Life ringde jag en hypnotisör för att få svar på mina fördomar om hur hypnos går till. Samtalet gav frukt och jag ska nu fokusera min kreativa process i skapandet av en appropriering av Womb Life med hjälp av hypnos. Jag kommer förhålla mig fritt till uttryck och val material i mitt skapande beroende på vad hypnosen kommer att ge mig, om det påverkar mig eller inte, och låta min inre värld på ett djupare plan få ta plats "på pappret" före mitt tänkande.

GIBCA:s tema i år handlar om sammanflätningar. Är mitt inre liv sammanflätat med andras och hur märks det?