Appropriering av Womb Life

På, GIBCA, Röda Sten, såg jag ett videokonstverk av Tamara Henderson. Verket heter Womb Life och skapades i samband med att Tamara hade gått i hypnos. Filmen är klippt på ett associativt och fragmentariskt vis mellan några olika miljöer som till exempel keramikverkstad, teckningar (ritade som om det var ett barns), en gravid kvinna går på en strand. Tamaras hypnotisörs röst leder tittaren bitvis genom filmen vilket gav mig en känsla av att ha varit mycket nära konstnärens egna upplevelse men också en upplevelse av hur hypnos kan gå till. Fokus i verket är relationen mellan att vara i en kreativ process, vilket märks i görande av lerfigurer, och den inre värld som öppnas genom hypnosen. Tamaras värld går här mellan verklighet och dröm och får linjär tid att kännas oviktig men upplevelsen av nuet påtagligt genomträngande. Hypnotisörens röst och ledsagande samt skapandet av lerfigurer ger verket, trots den fragmentariska klippningen och associativa helheten, en dramaturgisk form som ramar in inre och yttre liv, och skapar en känsla av upplösning där mänsklig form nödvändigtvis inte måste definieras som kropp.

Jag har länge funderat på om hypnos skulle vara en bra form för helande och rekreation för mig. Det som har gjort att jag inte tagit steget och är min rädsla för att lämna över min kontroll om mig själv. Efter att jag upplevt Womb Life ringde jag en hypnotisör för att få svar på mina fördomar om hur hypnos går till. Samtalet gav frukt och jag ska nu fokusera min kreativa process i skapandet av en appropriering av Womb Life med hjälp av hypnos. Jag kommer förhålla mig fritt till uttryck och val material i mitt skapande beroende på vad hypnosen kommer att ge mig, om det påverkar mig eller inte, och låta min inre värld på ett djupare plan få ta plats "på pappret" före mitt tänkande.

GIBCA:s tema i år handlar om sammanflätningar. Är mitt inre liv sammanflätat med andras och hur märks det?