Om vikten av stark bevekelsegrund för mitt gestaltningsarbete

När jag tidigare har arbetat som teaterregissör har jag haft en nästan överdriven relation till rummet som pjäsen utspelar sig inom. Scenografen och jag har tillsammans slitit håret av oss för att nå fram med helheten. Ofta med knaper budget, eller sponsrat av till exempel ett rörföretag för att kunna hänga upp oändligt många vita platsband (såna som man hade på förskolan) i taket.   

Jag har företagit mig (tillsammans med scenograf) svårgenomförbara och stora rums-projekt för att gestaltas på små teaterscener. Tron på den rumsliga idén varit stark och jag har varit slav under min bevekelsegrund. Det är nog det mest positiva som jag i efterhand har upptäckt genom mina erfarenheter. Nämligen att en stark bevekelsegrund ger drivkraften att genomföra processen mot ett resultat. Och när det kommer till rum blir allt mer komplicerat. Jag kan ju till exempel inte sätta mig med mitt arbete lite då och då eller var som helst utan jag måste in i rummet för att verkligen se och utföra. Men innan kan jag i alla fall tänka och begrunda, vända och vrida på alla olika fallgropar och möjligheter som min idé ska mynna ut i. 

Nu när gestaltningsarbetet för Bild två ska dra igång ska jag ta tillfället att fortsätta utforska i rum. 
Kontexten är en helt annan än teaterns då gestaltningen genom sig själv ska bära kommunikationen. Det blir en annan utmaning och nu söker jag mig genom olika idéer, alla lika intressanta, för att se vilken som inom mig "tar över". Ja, jag tänker mycket innan. Det är viktigt att jag vet vad jag vill kommunicera och frågan blir ju såklart efter vald idé, på vilket sätt som blir det mest lämpliga. 

Med tema makt som nu byggt ett bo i mitt huvud, vänder och vrider jag på människan som en del av ett perspektiv på makt i rummet. 
Rummet kommer antingen handla om makt mellan eller inuti människor eller makt mellan människa och djur - här med ett etiskt perspektiv. 

Jag intresserar mig för den omedelbara reaktionen från betraktaren/deltagaren. Genom interaktion skapas en autenticitet där betraktaren/deltagaren blir en del av frågan och tematiken. 
Jag tror att rummet som utgångspunkt kan synliggöra de frågor jag vill beröra. 
 Hur är den stora frågan. Men att är i alla fall en start.