Om vikten av stark bevekelsegrund för mitt gestaltningsarbete

När jag tidigare har arbetat som teaterregissör har jag haft en nästan överdriven relation till rummet som pjäsen utspelar sig inom. Scenografen och jag har tillsammans slitit håret av oss för att nå fram med helheten. Ofta med knaper budget, eller sponsrat av till exempel ett rörföretag för att kunna hänga upp oändligt många vita platsband (såna som man hade på förskolan) i taket.   

Jag har företagit mig (tillsammans med scenograf) svårgenomförbara och stora rums-projekt för att gestaltas på små teaterscener. Tron på den rumsliga idén varit stark och jag har varit slav under min bevekelsegrund. Det är nog det mest positiva som jag i efterhand har upptäckt genom mina erfarenheter. Nämligen att en stark bevekelsegrund ger drivkraften att genomföra processen mot ett resultat. Och när det kommer till rum blir allt mer komplicerat. Jag kan ju till exempel inte sätta mig med mitt arbete lite då och då eller var som helst utan jag måste in i rummet för att verkligen se och utföra. Men innan kan jag i alla fall tänka och begrunda, vända och vrida på alla olika fallgropar och möjligheter som min idé ska mynna ut i. 

Nu när gestaltningsarbetet för Bild två ska dra igång ska jag ta tillfället att fortsätta utforska i rum. 
Kontexten är en helt annan än teaterns då gestaltningen genom sig själv ska bära kommunikationen. Det blir en annan utmaning och nu söker jag mig genom olika idéer, alla lika intressanta, för att se vilken som inom mig "tar över". Ja, jag tänker mycket innan. Det är viktigt att jag vet vad jag vill kommunicera och frågan blir ju såklart efter vald idé, på vilket sätt som blir det mest lämpliga. 

Med tema makt som nu byggt ett bo i mitt huvud, vänder och vrider jag på människan som en del av ett perspektiv på makt i rummet. 
Rummet kommer antingen handla om makt mellan eller inuti människor eller makt mellan människa och djur - här med ett etiskt perspektiv. 

Jag intresserar mig för den omedelbara reaktionen från betraktaren/deltagaren. Genom interaktion skapas en autenticitet där betraktaren/deltagaren blir en del av frågan och tematiken. 
Jag tror att rummet som utgångspunkt kan synliggöra de frågor jag vill beröra. 
 Hur är den stora frågan. Men att är i alla fall en start. 





  

Anteckningar från examinationsdagar

Anteckningar från examinationsdagar..

Jag och Siri valde att jobba med kroppen i rummet som utgångspunkt, därmed också lärarens roll i klassrummet. Genom kroppen i rummet som utgångspunkt, kopplat till Vygotskijs teorier om hur erfarenheter vidgar människors fantasi och kreativitet, funderade vi på hur läraren kan arbeta med detta. 

Att arbeta med associationer och improvisation för att skapa berättelser är ett sätt att ge ny erfarenhet och samtidigt öppna för både fantasins värld och samarbete mellan deltagare. 

Associationslekar kan fungera bra som ingång inför redan pågående kreativa arbeten samt uppvärmning för att komma igång. Vi tror att praktiska övningar genom samarbeten i grupp är bra för att svetsa samman en klass och att det ger nya perspektiv och ny kännedom om hur gruppen agerar tillsammans. 
 Genom handledning med vår lärare Anna blev vi medvetna om att förberedelser på eventuella olika reaktioner från gruppen vi skulle jobba med var viktiga. Särskilt med tanke på att vårt upplägg byggde på deltagande med det mest privata, nämligen kroppen som "verktyg".  Vi tänkte att om någon inte vill delta så kan läraren be deltagaren att på något sätt bidra till övningarna. Till exempel genom att iaktta och dokumentera vad hen ser eller eventuellt med mycket små rörelser som känns rimligt för hen. Att iaktta och dokumentera kan också bakas in i övningarna där grupper växelvis får ta del av varandras process. Men till en början kan detta vara känsligt då några skulle kunna uppleva sig hämmade av att ha åskådare. 

Vi testade också hur det skulle vara att i några dagar associera med bilder genom messenger. Vi använde redan befintliga bilder i våra telefoner samt bilder som vi fotograferade i stunden som svar på den andres bild. Sedan satte vi hop detta som ett bildspel. Att använda det som en arbetsform kan medvetandegöra elever om att vi dagligen faktiskt associerar med bilder genom sociala medier och annan kommunikation. Det var intressant att upptäcka mina egna val av bilder som svar på Siris. Antingen utgick jag från färg, komposition eller form eller det tydligt kommunikativa, själva berättelsen i bilden. En medveten process tog vid, som inte nödvändigtvis infinner sig i vardagens hantering av bilder, om att berättelsen i bilden oftast får mest plats i min vardag. Genom associationsleken med bilder bröt jag detta mönster. 

Vi hade trettio minuters undersökande-tid och sedan tio för diskussion. Upplägget för vårt undersökande av eventuell lektion såg ut såhär:

(Vi började med att säga Hej till varandra. Detta kraftfulla ord är lätt att glömma bort. Att se varandra och säga Hej är kan vara en bra start på dagen.) 

Associatonslek i helgrupp, i ring. Ett ord var, snabbt associerat. 

Utveckling av detta blev att skapa en berättelse, i samma helgrupp. Avlutad mening sägs med punkt. 

 Detta kan utvecklas i mindre grupper som skriver ner meningar och berättelse. Och senare kan det utvecklas som en utgångspunkt för till exempel visuell gestaltning.

Sedan delades gruppen in i små grupper om fyra till fem stycken vardera. I de mindre grupperna skulle de associera helt fritt, på samma sätt som med ord, men nu med hjälp av endast kroppen. 

Och sedan en omgång till till musik (Fever Ray).

Nästa steg var att bilda en formation tillsammans också nu helt fritt, bara utifrån egna associationer. 

Nu skulle de också ta in utmaningen att undersöka volym och höjd med formationerna. 

Efter det skulle grupperna bilda formationer, eller omman vill se det som skulpturer, associerat efter några valda ord från oss. 

1. Vatten

2. Elekricitet

3. Tid

Intressant var att grupperna bildade liknande former med orden vatten och elekricitet. 

Efteråt fick var och en skriva ett ord var på en postit-lapp som vi lade på golvet och läste upp. För att få igång ett resonerande samtal.

Många tyckte det var en bra uppvärmning och befriande och några tyckte det var svårt att gå in i på grund av dagsform eller annat. Associationsleken med ord var rolig då många skattade, de blir ju ofta märkliga, oväntade berättelser som sticker ut. 

Senare fick vi respons av lärare Helga och Charlotta med bland annat en länk till surrealist-poeter. 

Det finns mycket potential att gå vidare med både text och bild genom att skapa nya berättelser på det här sättet tillsammans. Samarbete med svenskämnet kan vara givande för vidareutveckling av association som grund. Poesi och bild, bild och poesi. Vad börjar först? Bilden eller ordet? 

The Absence 

I speak to you across cities
I speak to you across plains

My mouth is upon your pillow

Both faces of the walls come meeting
My voice discovering you

I speak to you of eternity

O cities memories of cities
Cities wrapped in our desires
Cities come early cities come lately
Cities strong and cities secret
Plundered of their master's builders
All their thinkers all their ghosts

Fields pattern of emerald
Bright living surviving
The harvest of the sky over our earth
Feeds my voice I dream and weep
I laugh and dream among the flames
Among the clusters of the sun

And over my body your body spreads
The sheet of it's bright mirror.

http://surrealism-plays.com/surrealistpoems.html

Stop Motion

Liksom inom övrigt filmskapande är Stop Motion också ett sätt att berätta med rörlig bild, för det är ju det det blir med Stop Motion-tekniken. Att fånga rörelsen är utmaningen och beroende på hur lång tid varje bild får och hur “verklighetsnära” resultatet ska bli krävs olika förberedelser. Jag satte Barbiedockor i jobb för att gestalta en rymning från den lägenhet där de tvingas bo eller kanske snarare förvaras. Sedan fick det bli som det blev. Barbiedockorna kläddes i hemstickade, oberäkneligt ihopsatta kläder, vilka ger dem en egen värld och möjlighet att finnas utanför barbiedockans norm.

De filmades i befintligt rum och är jag började krypa kring trösklarna blev upplevelsen av ljuset i rummet annorlunda. Istället för att ljussätta så lät jag det befintliga ljuset i hallen få vara kvar. Det fanns en smutsighet och ofixad känsla med det ljuset som jag tyckte passade berättelsen. Och det blev lättare att hantera skuggor som inte fick hamna bild.

 En assistent fick vara med då det blev omöjligt att hålla Barbiedockorna på plats, samtidigt som jag filmade. Vi turades om att stryka golvet med våra kläder och att trycka på filmknappen i appen.

 Tacksamt med stopmotion är att det så lätt går att backa och att efterlikna den tidigare bilden. Och samtidigt utmana det exakta så att en del rörelser blir avvikande och särskilt stora. Det konstiga ger en effekt och ett personligt uttryck. Men vad svårt det är för Barbies att gå ner på knä och att ta sig nedför en trappa! Senare lade jag en röst som ljud, som pratar om en slags rymning utifrån en dröm.

Stop Motion kräver mycket tålamod för lite filmtid men det kan vara ett bra sätt att ta sig in i filmtänkandet vad gäller perspektiv, bildutsnitt, klippning, ljus, berättelse och uttryck. Att göra korta övningar i klassrummet kan integreras med skapande av rum och karaktärer i olika materiel. Och då det ger möjlighet att arbeta fram berättelser i mindre storlek med liten budget finns utrymme för att pröva och göra om. Elever får lättare översikt över de olika elementen som gör film till film och det blir lättare att hantera ljus, bildutsnitt, och uttryck. Men samtidigt går det att jämföra med en storskalig filminspelning då det innebär att i stort sätt arbeta med samma principer.

I boken Bildundervisning och lärande genom bilder står: “Ett multimodalt berättande innebär att eleven ska sträva efter att analysera och argumentera för olika slags texter och medier.” (Bohlin, s. 97). Svenskämnet kan i samarbete med bildämnet ge elever upplevelser och nya kunskaper om att gå från ord till bild. Att sammanhängande få arbeta med skapandet av film utifrån alla olika perspektiv såsom berättelsens begynnelse till ord på papper, vidare mot visualisering mot filmning och senare att kommunicera till andra, kan ge en djupare förståelse för vad det vidgade textbegreppet innebär. Alla former av berättande med dess olika förutsättningar för gestaltande har sin egenart. Att lära känna bildämnet multimodalt tillsammans med andra ämnen kan bidra till en djupare förståelse för bild som kommunikation i ett större perspektivs. Lärare i andra ämnen kan ibland uppmuntra elever till redovisningar genom multimodalt berättande men ger sällan tiden för att öva på den sortens gestaltning. Att lära sig Stop Motion kan därför vara en viktig ingrediens i bildundervisningen. Det är dessutom ett lämpligt sätt att kreativt få använda mobiltelefonen i klassrummet.

Referens:

Bolin, P. Johansson, B. Åhsén, G. (2017) Bildundervisning och lärande genom bilder Stockholm: Författarna och Liber AB

Länk till film: https://www.youtube.com/watch?v=h-CRCVPZAZo

"Girls, girls, girls"

Påverkar konstnärssamtal synen på konstverken?

Efter Julia Periones samtal om hennes utställning “Girls, girls, girls”, på Göteborgs konstmuseum (Göteborgs konstmuseum) färgades min syn på hennes fotografier till mer komplex och mångdimensionell. Didaktiskt finns mycket att lära om att vi ibland behöver mer

information och kunskap kring konstnärliga processer och konstverk, än endast en omedelbar reaktion eller snabbt lämnad betraktande.

 För vår förståelse för skapandet i sig samt för fördjupning av diskussioner kring olika verk är det viktigt att synliggöra bakomliggande tankar och utföranden för olika konstnärliga verk. Vad gäller fotografiet som konstform kan det vara värt att belysa fotografiets historiska väg till erkännande som konstnärligt uttryck. Detta kan relateras till diskussioner om nya konstnärliga uttryck och hur vi tar emot dessa i vår tid (Bohlin, s. 72).

Jag hade hunnit bearbeta min egen upplevelse efter att ha besökt Periones utställning. Det är inte alltid så att en upplevelse tar tag i kroppen, utan kanske endast ger en tanke och reflektion. Men ändå, jag går till muséet och vill beröras. Genom Julia Periones skulpturer, flickor som leker med pärlor, studsade hjärtat och det räcker långt för mig, kroppen förstod något. Men när den omedelbara reaktionen uteblir uppstår helt andra frågor. Och det är där, i relationen mellan bilderna och min egen uteblivna omedelbara fysiska reaktion som möjligheter för en djupare förståelse uppstår. Jag tittar på något som jag behöver mer information om för att eventuellt beröras på ett annat sätt, eller i alla fall se på ett nytt sätt.

Julias resa genom “Girls, girls, girls” ger perspektiv som är förvånande och inspirerande. Hur hon skapar berättelser i samarbetet mellan titel och bild och går från ytlighet mot djup gör att min syn på fotografierna växer. Hennes val att berätta om unga tjejer med en stor respekt för en “tjejig verklighet” med ögonskugga och rosa skimmer, gör att berättelserna får en dimension av balans mellan yta och djup. Tjejerna poserar i operfekta poser och bryter normer om den så kallade fina, ordentliga flickan som uppmuntrar betraktaren till erövrare eller värderande.

Genom Julias föreläsning klargjordes hennes tillvägagångssätt där tjejerna som fotograferats av henne inte poserat enligt en på förhand klar bild från Julia. Istället skapades ett samarbete i studion som tycks ha varit öppen och utforskande, där tjejernas egna rörelser påverkat Julias beslut i fotograferandets stund. Med titlar som “Honey” och “Muffin” utforskade Julia det gulliga i kontrast till äckligt med kvarblivna hårstrån som hon fäste på hårband. Samtliga verk berör den unga tjejens kropp och normer kring den. Genom utställningen “Girls, girls, girls” finns många ingångar till reflekterande tankar och samtal kring vem som äger blicken på vem och vad som bestämmer vad som är objekt och subjekt. Vad är så kallat ”tjejigt” och vad gör att vi har så starka bilder av vad det är? 

Referenser

Bolin, P. Johansson, B. Åhsén, G. (2017), Bildundervisning och lärande genom bilder. Stockholm, Liber AB  

Göteborgs Konstmuseum; Julia Perione. Hämtad på nätet 20180304: http://goteborgskonstmuseum.se/utstallningar/julia-peirone/