"Girls, girls, girls"

Påverkar konstnärssamtal synen på konstverken?

Efter Julia Periones samtal om hennes utställning “Girls, girls, girls”, på Göteborgs konstmuseum (Göteborgs konstmuseum) färgades min syn på hennes fotografier till mer komplex och mångdimensionell. Didaktiskt finns mycket att lära om att vi ibland behöver mer

information och kunskap kring konstnärliga processer och konstverk, än endast en omedelbar reaktion eller snabbt lämnad betraktande.

 För vår förståelse för skapandet i sig samt för fördjupning av diskussioner kring olika verk är det viktigt att synliggöra bakomliggande tankar och utföranden för olika konstnärliga verk. Vad gäller fotografiet som konstform kan det vara värt att belysa fotografiets historiska väg till erkännande som konstnärligt uttryck. Detta kan relateras till diskussioner om nya konstnärliga uttryck och hur vi tar emot dessa i vår tid (Bohlin, s. 72).

Jag hade hunnit bearbeta min egen upplevelse efter att ha besökt Periones utställning. Det är inte alltid så att en upplevelse tar tag i kroppen, utan kanske endast ger en tanke och reflektion. Men ändå, jag går till muséet och vill beröras. Genom Julia Periones skulpturer, flickor som leker med pärlor, studsade hjärtat och det räcker långt för mig, kroppen förstod något. Men när den omedelbara reaktionen uteblir uppstår helt andra frågor. Och det är där, i relationen mellan bilderna och min egen uteblivna omedelbara fysiska reaktion som möjligheter för en djupare förståelse uppstår. Jag tittar på något som jag behöver mer information om för att eventuellt beröras på ett annat sätt, eller i alla fall se på ett nytt sätt.

Julias resa genom “Girls, girls, girls” ger perspektiv som är förvånande och inspirerande. Hur hon skapar berättelser i samarbetet mellan titel och bild och går från ytlighet mot djup gör att min syn på fotografierna växer. Hennes val att berätta om unga tjejer med en stor respekt för en “tjejig verklighet” med ögonskugga och rosa skimmer, gör att berättelserna får en dimension av balans mellan yta och djup. Tjejerna poserar i operfekta poser och bryter normer om den så kallade fina, ordentliga flickan som uppmuntrar betraktaren till erövrare eller värderande.

Genom Julias föreläsning klargjordes hennes tillvägagångssätt där tjejerna som fotograferats av henne inte poserat enligt en på förhand klar bild från Julia. Istället skapades ett samarbete i studion som tycks ha varit öppen och utforskande, där tjejernas egna rörelser påverkat Julias beslut i fotograferandets stund. Med titlar som “Honey” och “Muffin” utforskade Julia det gulliga i kontrast till äckligt med kvarblivna hårstrån som hon fäste på hårband. Samtliga verk berör den unga tjejens kropp och normer kring den. Genom utställningen “Girls, girls, girls” finns många ingångar till reflekterande tankar och samtal kring vem som äger blicken på vem och vad som bestämmer vad som är objekt och subjekt. Vad är så kallat ”tjejigt” och vad gör att vi har så starka bilder av vad det är? 

Referenser

Bolin, P. Johansson, B. Åhsén, G. (2017), Bildundervisning och lärande genom bilder. Stockholm, Liber AB  

Göteborgs Konstmuseum; Julia Perione. Hämtad på nätet 20180304: http://goteborgskonstmuseum.se/utstallningar/julia-peirone/