Photography is an exciting step

Uppdrag att välja en mening ur en bok om vad fotografi är för något. Valde "Photography is an exciting step." 
 Meningen är utgångspunkten, inspirationen, för en bildserie på fyra till åtta bilder. I hopp om att hitta idén, började jag rota i samlingar, på vinden.

Idé

Jag har alltid fascinerats av Barbiedockans (och hennes efterliknande ”syskon”) förmåga att gå mellan att vara levande och icke levande. Att berättelserna som utspelas i dockor för den som har dem är så verkliga att de nästan blir mänskliga. Genom att betrakta dockor som också levande varelser växer frågan vad som är mänskligt liv. Det går ju inte att få en dockas hjärta att börja slå. Det går inte heller att vänta sig att en docka ska svara på ens relationsskapande när dockan lagts på hyllan. Det är och förblir alltid den lekande människans förmåga att fantisera som skapar både dockans subjektiva och objektiva värld.

Processen

I studion ville jobba med ett icke perfekt ljus men ändå skapa spänning och få fram olika former i bilderna. Jag ville också leka med gränser mellan mänskligt och icke-mänskligt för att få betraktaren att fundera kring detta. 

 Jag ville komma åt en stor projektionsyta för betraktaren att ”fylla i” bilderna, nästan som fotografierna befinner sig i en pågående process, ännu ej avslutad. 

Hur mycket är betraktaren av dockan i bilden en del av ett mänskligt eller ickemänskligt liv? När tar fantasin kring dockans liv vid och hur utspelar den sig mot bilden? 

 Hur kan jag hitta dockans egen berättelse kring sig själv som ett subjekt?  
 Jag klädde dockorna i min mammas egenstickade kläder blandat med slitna retro-barbiekläder. Håret fixade jag bara formmässigt, ville ge en känsla av det icke perfekta. 


Väl i studion visade det sig att jag endast hade två timmar. Fick abrupt avsluta, men några bilder fick jag..