Att skapa rum

Vad är rum för dig? Det var ingången och frågan till det nya ämnet; rum. Utifrån individuella associationer skulle vi reflektera kring vad rum är.
Vi började med trädet. Jag gillar trädet. Att fylla på och i och bygga nytt tillsammans. Den kollektiva känslan av att trots alla  unika egenheter och kreativa infall utifrån de särskilda individer vi är så bygger vi tillsammans. Det är i interaktionen med varandra som vi väcker nya frågor, begriper och skapar nytt. Tänker på Dewey och hans teorier om samspel och samtal som bas för allt nytt lärande.

Katti, vår lärare, gav oss uppgiften att i små grupper skapa ett verk med flyttlådor (lådor vi alla hade med oss för att senare bygga rum i). Vi fick använda allt som fanns i salen. Vi hade kanske tio minuter på oss i själva rummet med kartongerna. Allt i rummet skulle finnas med i hur det användes eller uteslöts från rummets helhet.
 Intressant uppgift som inbegriper ett samarbete att gå från tanke till praktik. Jag som är en detaljperson blir helt knasig inombords av allt skräp omkring och att inte hinna fixa sådant som stör en helhet. Samarbetet i grupperna måste ske snabbt och flexibelt och alla måste mötas. Dessutom kan det bli en improvisatorisk stund som gynnar gemenskapen i klassen. Kan vara ett sätt att stärka en solidariskt svagare grupp. 

Senare gick resten av klassen in och betraktade verket och skrev ett ord som verkat gav, handlade om. Därefter pratade vi om vad vi sett, genom de ord som skrevs ner. Övningen ger en medvetenhet om kroppen i rummet och genom att röra sig i rummet inuti eller omkring verken skapar alla tillsammans en rumslig dynamik och rörelse. Men jag tror inte nödvändigtvis att medvetenheten infaller sig utan ett samtal om kroppen i rummet. Människor är vana att vara i sina kroppar och behöver hjälp med att verbalisera (om det går) för att förstå innebörden av att vara en kropp i olika sammanhang.
 Jag skulle gärna vidareutveckla övningen med att ge varandra titlar på verken och utifrån dessa skapa ett drama på några minuter, (med eller utan ord) i eller omkring verket. Det är såklart en mer avancerad övning men det skulle ge en aspekt av och ett förtydligande för hur kroppen alltid förhåller sig i rum. Att vi är kroppar omkring eller inuti ett verk är en viktig aspekt av medvetenheten om interaktionen med konst. .

För mig är rum ljus, rymd och kropp. Kropp är också ett rum, eller snarare flera rum, kanske i ett hus. Varje rum i kroppen har sina styrkor och möjligheter, där finns också inre rum, tankens rum. Inre och yttre rum speglar sig ofta i varandra. Mina inre bilder och verklighetens bilder kan i bästa fall föra en slags dialog. 
 Något av det roligaste inom teaterarbete är att göra rum tillsammans med scenografer. Att verkligen skapa rummet för att kunna "leva" i. Att få kliva in i "fantasirum", på riktigt med hela sin kropp, ger något annat än att endast betrakta rum. 

I en flyttlåda skulle vi skapa ett rum med eget utfört konstverk eller någon annans att betrakta i rummet. Jag utgick från ett fotografi som jag i smyg fotograferade i Tokyos tunnelbana. På fotografiet sitter en kvinna med klackskor mitt mellan två män med för stora långa lågskor. Männen skrevar och tar mycket plats genom hur det sitter med benen medan kvinnan sitter med knäna och benen ihop. Kontrasterna mellan hur de två manligt klädda och de mer större kropparna mot den kvinnligt klädda med mindre kropp är mycket tydlig. Tänk om de hade bytt skor, så annorlunda det hade sett ut. Väl genom alla tankar kring min idé som växte fram och olika tester av fotografiet i olika format i rummet, beslöt jag mig för att utesluta fotografiet. Istället blev mitt fokus att ge de olika frågorna om skor och identitet till betraktaren att bygga vidare på genom att se endast se sig själv i nya skor (och eventuellt andra som rör sig i rummet samtidigt).

Jag funderade kring frågor som utrymme, kön och fantasier om egen identitet. Skor kan symbolisera ekonomisk makt och status i samhälle och de kan representera den enskilde individens fantasi om sig själv. Frågorna inspirerade mig till det interaktiva rummet i klätt i spegellikt material för att betraktaren ska få uppleva och se sig själv i en annan form med nya skor. Jag vill ge människor en chans att leka med både ekonomisk status men också med precis vad de vill, genus och makt, vanmakt, prinsessdrömmar, social status, precis vad som faller den interagerande betraktaren in.
Jag tänker mig ett så spegel-likt material som möjligt och skorna mot ett golv så att det klickar av klackarna (de som har klackar). Skorna ska vara i olika färger, lekfullt utförda i olika storlekar och i ett material så nära det lekfulla som möjligt, inspirerat av de Barbie-liknande skor som är med i bilderna av rummet.
 Rummet ska kunna lätt kunna flyttas, som ett verk på turné. Personen som går in i flyttlåderummet kan vara ca tjugo till trettio centimeter lång. Innan personerna går in ska de utanför ta av sig sina skor. Dörren in till rummet är liten och svår att ta sig genom, men det går och det ska gå även med en rullstol. Den tycks vara hafsigt uppriven för att jag vill behålla en anspråkslöshet och improvisatorisk känsla. Detta för att förstärka en lekfull ingång till verket som helhet. Utsidan på verket får gärna vara slarvig, i kontrast till den mer polerade inre sidan. Väl inne i rummet får personen, max tre åt gången, ta på sig nya skor och gå genom draperiet för att betrakta och agera i rummet efter egen smak.
 Det finns ett podie i mitten för den som vill sitta eller stå på. Ljuset i rummet ska vara relativt varmt men inte störa en verklighetsnära bild och upplevelse. 

 På bilden syns en samling Barbie-retroskor blandat med Barbie-liknande skor.  En av mina farhågor i gestaltningen har varit frågan om dynamik och kontraster av material. Men då människorna och deras rörelser i rummet är själva grejen med rummet som helhet, blir deras inslag av kläder och olikheter det som kommer att bidra till ett mer dynamiskt rum. Skorna måste vara lekfullt utförda, i många olika former och färger.