Yta, färg, struktur

Jag kan inte rita.

Ingen kan rita. Ingen ritar.

Alla ritar, alla kan rita.

Jag kan rita.

Vad är det för skillnad mellan att kladda, rita, skissa och teckna?

Gestaltning av bild kan gå från det ena till det andra, börja med kladd vidare mot skiss och senare teckning. Var går gränsen mellan de olika begreppen?

Jag kladdar alldeles för sällan. Men ibland ser jag människor som kladdar. Det är som att färgen är en del av deras kroppar, en slags förlängning som tar sin egen väg. Jag kanske skulle behöva det, att rulla ut penslar eller pennor ur mina fingrar och följa med dit de vill. Bryta med tankens kontrakt med hjärnan. Eller hjärnans kontrakt med tanken.

Skissa är nödvändigt. Det är att gå från vitt blankt papper till exakt det som behövs för att begripa och kunna gå vidare. Det är ett sökande för att komma till att kunna genomföra och fördjupa. Inom teatern skissar alla. Till och med skådespelaren skissar, med kroppen och rösten. Skissa är att

att vända och vrida, ställa frågor och göra om.

Att teckna kan vara steget efter att skissa. Men det kanske kan vara samma sak som att skissa?

Teckna kan vara att utforska på ett djupare plan. Att stanna i varje del och detalj och söka vidare, att känna efter om där finns en gräns. Men så kan ju också att kladda vara. Jag tänker på Helene Billgrens underbara teckningar. Där finns liksom allt, kladd, skiss, teckning.

Det är så många som säger att de inte kan rita. Varför då? Vad innebär det att kunna rita? När vet jag att jag är ritkunnig? Finns fel, finns rätt? Och, finns det verkligen en fel hand, som vår lärare Anna frågade oss.

När jag gick i skolan flyttade en lärare min penna från vänster till höger hand. Jag hoppade höjdhopp från fel håll och jag äter med fel hand. Jag behöver helt enkelt fel hand till att vara rätt hand.
Jag blir trött på ett annorlunda sätt av att rita.
(Alla människor borde få sova på offentlig plats.)

En sak som alla kan göra är hitta och som ingen kan säga att de inte kan göra är att hitta mönster med papper och kol. Lägg pappret på mönstret och dra kol över. Mönster finns överallt.

Att tjuvlyssna är som att kliva in i en annan värld och att få det som en uppgift befriar mig från det lite förbjudna med att tjuvlyssna. Jag hörde berättelser på spanska, på ett fik i centrala Göteborg.

Lätt och luftigt om saker som två äldre kvinnor tycker om. Att tjuvlyssna sätter igång fantasin. Jag skulle vilja kalla det för att "skiss-lyssna".