Fältstudie bedömning

Fältstudier på Samskolan

Naturvetarlinje i årskurs ett i kurs Bild och Form 1b. Lärare Marianne Rylander. Femton elever.

Planering för lektion

Fokus under höstterminen är måleri med fokus på tekniker och färg. Planeringen för lektionen hade gjorts för måleri och processen i arbetet mot bedömning av elevernas resultat av bilderna.

Syfte och Kunskapskrav

Syftet med lektionen var att fördjupa elevernas kunskaper om tekniker för måleri och perspektivseende samt även avbildning av miljöer från fotografi till måleri. Nedan har jag tolkat syfte och kunskapskrav kopplat till lektionen.

Syfte:  Grundläggande kompositionstraditioner för två- och tredimensionella bilder samt färglära. Bildproduktion i tvådimensionella tekniker i nya och traditionella material, metoder och medier. Bildens uttrycksmedel, till exempel linje, form, färg, ljus, skugga och ytstruktur, och hur de hänger samman med det färdiga bilduttrycket.

Kunskapskrav: I sitt bildskapande använder eleven olika metoder. Dessutom bearbetar och löser eleven bildkonstruktionsproblem. Eleven hanterar handlag av material och tekniker samt, formspråk för att åstadkomma önskade visuella effekter.

Förkunskaper för uppgift

Material och teknikförkunskaper i måleri. Eleverna hade ett nyligen avslutat arbete i stilleben då de skulle fånga ljus och mörker från föremålen i bilden. De hade arbetat med akryl och fått kunskaper om hur de kunde använda färg för att skapa djup och liv i bilden med ljus, mörker och skuggor. Då fick de använda vitt, svart och en vald grundfärg. De hade kort tid på sig att teckna av, måla och samt beskära bilden. I uppgiften bedömdes resultatet av hur de lyckats komma fram till tydlighet med ljus och mörker i motivet.

Pågående uppgift

Efterföljande uppgift bestod av fördjupning med ljus och mörker i avbildning av befintlig bild. De fick att ta ett nytt fotografi eller ett befintligt sådant för att arbeta med perspektiv. Nu också med akrylfärger men med två valda färger utöver vitt och svart. Detta arbete hade pågått några lektioner innan den lektion vi var på. De skulle jobba med horisontlinje, perspektiv och att lämna detaljer till de stora färgblocken fanns på plats.

Under lektionen arbetade eleverna koncentrerat och de resonerade med varandra om hur de skulle lösa olika problem med bildframställningen. Läraren tog aktivt del av deras arbeten och hjälpte till vid förfrågan samt stöttade dem när hon såg någon som hade fastnat. Deras frågor handlade oftast om färgblandning och hur de skulle gå vidare när ett färgblock var färdigt. Läraren skulle eventuellt ge eleverna någon extra lektion för att slutföra uppgiften. Detta beroende på hur lång de hade kommit mot resultatet.

Formativ bedömning och bedömning av uppgift

Under pågående lektion gav läraren formativ bedömning genom att vägleda eleverna mot målet med uppgiften. Liksom den föregående uppgiften skulle denna bedömas genom resultatet. Läraren samtalar med eleverna om förslag på framtida utveckling i samband med betygsättning. Däremot blev det för mig oklart hur läraren dokumenterar bedömningen. Eleverna verkar inte föra någon blogg eller annan dokumentation av sina arbeten.

Ramfaktorer

Lektionssalen var liten och enkel men ompysslad med takfönsterljus och tillräckligt stor för elevgruppen. Dock var den för liten för klasser med trettio elever. Organisationen i salen var översiktlig och tydlig. Läraren tyckte att de hade gott om resurser och behövde inte anpassa uppgifter på grund av dålig ekonomi. Läraren upplevde eleverna som ambitiösa och målmedvetna och att ingen behövde något särskilt stöd för att klara kunskapskraven.

Lektionen var en och en halv timme.

Om bedömning inom bildämnet

Om bedömning inom bildämnet

Texten nedan är inspirerad av utdrag från Skolverket, Lärande och bedömning av Anders Jönsson (2017) och Bedömningsstöd i bild, årskurs 7-9 (2012) och de seminarier vi haft om bedömning på HDK.

Kunskapskravens formuleringar sätter ramar för hur läraren kan utforma sin undervisning eftersom elevernas förmågor ska utvecklas i relation till dessa. Lärandet i skolan påverkas alltså av lärarens syn på kunskapskraven och hur de omfattas i planeringen och genomförandet av undervisningen. Kunskapskraven lyfter fram framställning av bilder som kommunicerar budskap, kunskaper om tekniker, verktyg och material, utvecklande av idéer av bilder, formuleringar och val av handlingsalternativ som leder framåt i arbetsprocesser, presentation av bilder för syfte och sammanhang, att föra resonemang samt ge omdömen av arbetsprocess och kvalitén bilder. Bildämnet ska alltså bidra till elevers utvecklande av kreativa lösningar inom de olika områden som undervisningen ger.

Lärarens uppgift är att uppmärksamma elevers arbetsprocesser inom givna förutsättningar och hjälpa elever att själva se och uppleva sin utveckling. Elever ska vara medvetna om när deras uppgifter bedöms och på vilket sätt de bedöms. Men elevers kunskaper kan visa sig i olika sammanhang. Kunskaper som ska bedömas i ett särskilt sammanhang kan visa sig vid senare tillfällen. Därför måste läraren alltid uppmärksamma elevers kunnande och utveckling. En bildanalysuppgift inom konsthistoria och en specifik redovisning för denna, oavsett om den är skriftlig eller muntlig, kanske inte är gynnsam för eleven i stunden. Men senare, vid en kamratbedömning, visar sig eleven ha dessa kunskaper. Därför genomsyrar bedömning hela undervisningen. Lärarens kunnande om undervisningens syfte i relation till bedömningen blir oerhört viktig då elever kan visa sitt kunnande i olika sammanhang.

Undervisning bör därför genomföras så att elever på olika sätt får visa sina kunskaper. Variation av uppgifter likväl variation av sätt att visa kunskap på bör gå hand i hand. Annars riskerar läraren att inte få syn på elevers kunskaper och i värsta fall utestänga några elever från att visa vad de kan. Lika många människor som finns i klassrummet är också variationer av förutsättningar för att nå kunskapskraven. Mitt ansvar som lärare är att ge tillgång till elevers möjlighet att synliggöra sina kunskaper. För att arbeta så likvärdigt som möjligt krävs variation i undervisningen mot kunskapskraven.

Att lära känna elevers tänkande kring sina arbetsprocesser är en viktig aspekt som bör ingå i planeringen för hur elever ska visa sitt kunnande. En blogg eller en film som visar resultatet av uppgifter räcker alltså inte för bedömning utan snarare dokumentation av själva arbetsprocessen. För hur ska jag som lärare se utvecklingen av idéer eller resonemangen kring arbetsuppgifterna och kunna bedöma dessa om de inte är dokumenterade. Syftesdelen inom bildämnet på Skolverket lyfter fram vikten av bildämnet som en helhet där visuell kultur och förståelse för hur bilder kommunicerar hör samman med bildskapandet. Att integrera analys med gestaltning, lyfta fram bildämnet som en del av vår historia och samtid där elever får syn på sig själva och sina förmågor och utvecklingsmöjligheter, blir utmaningen att arbeta med mot kunskapskraven. Elever ska få de stöd de behöver för att få tillgång till sin kännedom om sina arbetsprocesser och alltid veta vad som bedöms. Att föra samtal med elever om bedömning är viktigt för förtroende mellan elev och lärare och därmed för elevers utveckling inom ämnet.  

Det pågår än

Något slut finns egentligen inte. Det som påbörjades pågår än. Frågan om jag gjorde tillräckligt har stannat kvar i mig. Tillräckligt för vad och för vem blir då följdfrågan. 

Kritiken som följde under opponeringen var att de som betraktare inte fick se verket i sin helhet. Snålt värre av mig. Och kanske är det så att psyket kapslade in mig i en rädsla av att göra hela verket i sin helhet? Det kändes i alla fall bra och varmt. 
 Frågor som återstår efter opponeringen är:
Borde jag ha tagit ett helt rum i anspråk och lett in alla deltagare där? Borde jag ha gjort minst tusen kors? Borde jag inte gjort kors alls? Skulle det vara bra att filma hela processen? Hur skulle jag kunna utveckla verket, genom att förtydliga sammanhang, om det skulle vara aktuellt? 
 För eventuell vidare arbete med korsen och skulle jag ta in mer mängd och mer förtydligande i form av knutet till mer precis kontext. Och noll kompromiss med rum. Rummet ska belamras. Ingen ska få plats ens.  

Jag fick utforska ett tema genom en idé som jag konsekvent höll fast vid. Jag är oerhört tacksam för tillfället att få göra det. Och att trots kritik om att inte ha slutfört och kommit till ett bra resultat ha gjort precis som jag intuitivt velat göra. Att jobba med koncept kan ju vara lite lurigt också. Jag kanske behöver jobba mer kommunikativt nästa gång och göra de anpassningar som behövs för att verkligen bli tydlig. Eller något helt annat; mycket mer improvisatoriskt och mindre i huvudet?

Blir nyfiken på hur jag som blivande svensklärare ska kunna stötta mina elever på bästa möjliga sätt. Att arbeta med modelltexter i grupp kan vara en bra ide´.
 Det är lika intressant att ta dela av och samtala om de som var mitt i en process eller som aldrig egentligen kom igång. För mig är de inte sämre.  Men de som fastnar, ogillar, inte orkar, sliter håret av sig, skriker, gömmer sig och så vidare ska absolut och inget annat än att känna sig trygga med att våga vara där.  
 Samtalen om motivation, prestationsångest och ovilja att arbeta kreativt var intressanta och givande. Vi har alla våra olika spöken inom oss. Det vi kan göra är att se varandras byggen omkring dem och kanske till och med blåsa bort dem. Tillsammans.  

I sommar blir det flams och trams på allvar. Korsen ska vila länge. Tack för den här gången.  

Korsfilm

Nu finns en dokumentation av utläggning av kors. 45 minuters film cirka, blev med långsam klippning 4,5 minuter. Detta är inget videokonstverk utan helt enkelt en dokumentation för att ge en bild av korsen på golv i relation till människokropp.

Länk till youtube nedan:

https://youtu.be/a0gLDwUM0V8

Bilder från dokumentation och uppdatering av process

Nu finns en film på fyra och en halv minut att se vid redovisningen. Jag har tagit bort miljöljudet från filmen men ska göra en till version med ljudpålägg i form av musik som jag upphovsrättsmässigt endast kan använda vid redovisningen eller eventuellt ett annat ljud (ej musik) som jag haft i åtanke. Får se vad jag hinner fram tills i morgon. 

Här är några mobilbilder från dokumentationen. I det slutgiltiga inlägget från den här gestaltningsprocessen kommer jag dela fler stillbilder och en länk till filmen. 

Filmat ska klippas och varför jag gör det jag gör

Jag fortsatte göra kors och under görandet märkte jag hur ointresserad jag var av att bjuda in till ett slags event. Lyxen med den här processen har varit att få utrymme till att uppriktigt reflektera över processen. Var jag har befunnit mig i processen och inte forcerat mig in i bilden av resultatet jag från början föreställde mig att jag skulle nå fram till. 

Jag har ofta saknat precis detta att få stanna upp där jag är i skapandet och faktiskt vara kvar där istället för att skynda mot målet. Vad kan gå förlorat om målet är fokus, istället för reflektionen inom själva processen? Självklart går mål och process att förena men jag har uppmärksammat skillnaden mellan att stanna upp och kritiskt granska målbilden och att ta beslut som gynnar själva undersökandet av gestaltningen. 
 Mina tankar har kretsat mycket kring varför jag gör det jag gör. Jag misstänker att detta varför är kärnan för att komma till svar på frågan om vad som kan gå förlorat. Därför har jag allt mer släppt mina idéer jag haft från början om vad detta ska leda. Istället har jag i varje delmoment frågat mig; Är detta mitt behov? Hur står behovet i relation till min tidigare målbild och bör den ändras?

Min vana att jobba mot och genomföra det tänka målet kan tyckas vara en bra och användbar förmåga att ha också inom detta gestaltningsarbete. Men alldeles för ofta har jag erfarit att siktet mot målet tagit över i konstnärliga processer. Till exempel är det ofta så inom teatern att redan när du söker pengar från kommun och stat ska du vara klar med resultatet (på pappret). Och när du genomför ditt projekt får du inte "misslyckas". Jag tycker detta är en ohållbar relation. 

När jag satt med mina kors och kände att mitt behov var att själv, alltså helt ensam undersöka detta tema med djur och människa, tog jag mig det utrymmet. Därför valde jag att filma och fotografera det tillfälle då jag lade ut korsen utan deltagare eller publik. 
Dels kände jag att jag inte ville sätta fokus på mig. Alls. Jag ville inte ens befinna mig i verket. Helst skulle korsen flyga in i rummet och läggas på plats. Samtidigt är den mänskliga faktorn viktig för att både påvisa relationen mellan människa och djur och den makt människan har samt min personliga reflektion över ämnet. Jag tror nämligen att det jag funderar över funderar också andra över. Därför är människan i rummet så intressant. Det vi gör påverkar andra. Så jag kom framtill att min kropp ändå var viktig vid utläggningen av korsen. 
 Men min röst vid en uppläsning av arter har jag helt tänkt bort. Det känns begränsande att nämna utdöda arter då mitt intresse har varit frågan om identifikation och relation. Alltså om vi kan identifiera oss med djur på ett sätt som vi kan människor emellan.  Finns begränsningar för vad vi kan identifiera oss med och hur ser dessa ut? Var uppstår dessa och är det möjligt att bryta upp dem? Var finns min begränsning? Hur långt kan jag identifiera mig med andra levande varelser? Vad är det icke mänskliga och hur känner jag inför det? I alla dessa frågor känner jag en tystnad. Eller kanske hör jag ljud från jorden, eventuellt någon slags instrument. Men jag hör inte en röst som talar ett människospråk. 

Så jag valde att, oavsett hur många kors som skulle få plats i bild, göra en bild i rummet där korsen skulle läggas. Rummet var ena flygeln, högst upp i skolan. Ljuset var starkt och ändrades i rummet under tiden vi (jag med film-assistent) var där, men det fick vara så, det gav något slags liv i rummet. Jag gav korsen lite mer utrymme omkring var och ett för att ge dem mer värdighet. Lade dem så att de täckte upp hela bildytan med perspektivet från ovan. Kameran var placerad på ett bord med stativ. Det tog ungefär 45 minuter att lägga ut korsen på en yta om 17.2 kvm.. Allt är filmat men jag ska klippa ihop det till fem till tio minuter. Några stillbilder finns också som jag kan ha till redovisning tillsammans med filmen. 

Korsen tillsammans med titeln "Djuren" tycker jag ger kopplingen till någon form av relation till djur. Den koppling som jag själv har undersökt och upplevt. För mig räcker det och är precis på rätt sidan om den hårfina gränsen för vad jag tycker är smakfullt att ge betraktaren. Jag litar på mottagaren och att installationen (jag kallar gestaltningen för det) har det som betraktaren behöver för att fantasin ska ta vid. Sedan är det upp till betraktaren att göra vad hen vill med det. Kors som symbol kan väcka många olika reaktioner. 

Vid en vidare utveckling av gestaltningen skulle jag vilja undersöka hur och om detta skulle göras i någon form av interaktivitet eller performance. Det skulle vara fint att dela ut korsen eller kanske  ge andra möjlighet att lägga ut kors. 
Men för nu räcker det för mig att ge korsen till djuren. En symbol från mig till djuren för att ge dem en tanke, ett utrymme. Och jag vill ge människan korsen som en möjlighet att möta djuren. 

Remix eller vad, inspirerad av att stjäla och frågan om upphovsrätt

Gjorde min egen version av Banksys Sirens of the lamb. Stal ljudet, inspirerades av konceptet och filmade nytt. 
Undrar vem som har gjort ljudet till Bankys verk. Det är så klockrent. 

Vill gärna utforska upphovsrätt med elever genom att stjäla av andra och göra nytt. Så klart innanför "stängda dörrar".

Film: 
https://drive.google.com/open?id=1SyKoWKFdBiLjw9gXZ3NyxvlAddeTNw-y